Provtagning..

I dag var det dags för provtagning igen. Jag har haft feber i över en vecka nu och det måste kollas upp. 

Jag ringer inte ofta in och begär en liten koll i mellan mina kontinuerliga kontroller. Men när man märker att det inte vänder så vet jag att det är dags att ringa. Så på måndag blir det en undersökning  hos reumatologen. 

Jag hoppas att det kommer gå bra och att denna inte ska börja tjata om dessa sprutor, som de så gärna, vill ge mig i lederna. 

Jag ska erkänna en sak. Det som är orsaken bakom att de inte tas.. Sprutorna alltså. Jag är så fruktansvärt rädd! Jag vågar helt enkelt inte ta dem. Jag tycker inte om smärta.. Är livrädd för smärta. Ja.. Inte den smärtan jag har dagligen utan den typen man kan få när man går till doktorn eller tandläkaren. Jag emlar när jag ska ta prover! Så himla löjligt egentligen men jag rår liksom inte på det. Det gör ont! Det gör det! På mig i alla fall.. Så bara tanken att ta flera sprutor i inflammerade leder skrämmer livet ur mig. Jag biter hellre i hop och låter det ta lite längre tid för kroppen att läka. 

Det är knepigt det där.. Det där med det onda. Man tycker att logisk sätt så borde jag vara mer härdad för allt som gör ont. Jag har ju ont hela tiden. Men med åren har det blivit tvärtom. Allt känns mer på något vis. Som om kroppen skickar smärtsignaler till hjärnan så fort den utsätts för lite påfrestning. Underligt.. 

Så blir det också ganska fel många gånger när man är just host doktorn eller tandläkaren. Där sitter man livrädd, utlämnad och med darrande underläpp och får höra att allt kommer gå bra. Det kommer inte göra ont. De lovar! Varför??? Varför lova?? De vet väl inte hur jag upplever det. Hur någon upplever det. Säg som det är i stället. Det här kommer kännas. Bra! Tack! Då vet jag. Då behöver man inte känna sig så lurad. Förstår ni vad jag menar? Kanske min rädsla också beror på det.. Att det hela tiden blir fel och att jag nu inte litar på att det inte ska göra ont när de säger det.

Ja.. Hur som haver.. Rädd eller inte. Till doktorn måste jag. Och prover behövs tas hela tiden. Så det blir till att vänja sig.. Hur nu det ska gå till.

Vi backar i tiden och tar allt lite snabbt och kortfattat..

Det har ju gått en tid sedan jag skrev..
Vad har hänt?
Min sjukdom har blivit värre och gör sig mer hörd och kännbar. Jag kan inte alls röra mig på det sättet jag har gjort tidigare. Mina morgonpromenader, som jag alltid har haft, är som bort blåsta sen ca två år tillbaka.
Jag äter en massa mediciner och flera av dem är viktökande. Det har gjort att jag har gått upp rejält i vikt. Helt ärligt så slutade jag att väga mig efter att jag hade gått upp 15 kg. Så vad vågen står på nu? Ja.. Ingen aning! Vill inte heller veta. För det finns inte mycket som jag kan göra åt det.

Håret då.. Ja.. Det faller av mig i tussar just nu. Det är en mardröm att ställa sig i duschen kan jag lova. Varje gång jag tvättar håret så har jag hela händerna, kroppen och golvet fullt av hår. Lite jobbigt att alltid få frågan "Har du klippt dig nu igen?" så ofta. Men det ser väl så ut kan jag tänka. Det blir ju mindre och mindre hår. En biverkning som blir i bland av cellgifterna.

Jobb.. Vore ju roligt om det gick. Jag har varit ute och försökt mig på det ett par gånger de senaste två åren. Jag fick tråkigt nog inse att det faktiskt inte funkade. Hur gärna jag än ville och hur bra jag än trivdes så gick inte kroppen med på det alls. Nu pysslar jag hemma i stället. I min egen takt.. Eller kroppens takt kanske är vad jag menar. På sista tiden har jag fått minskat på det också.. Men gud ska veta att när det funkar bra så är jag i himmelriket ordagrant!

Ja.. Så hur mår jag då? Efter att ni läst det som står ovan så förstår ni kanske att det inte känns som om livet är på topp just nu. Att vara hårlös, överviktig och gå som en nittioåring var väl inte planen direkt. Jo.. Senare i livet var det väl det. För all del.. Men nu när jag bara är fyrtioett år känns ju si så där.

Många resor blir det med en sjukdom.. Jag har några bakom mig och tänkte då nu börja en ny resa. Den ska föra mig tillbaka och upp igen. Här nere, där jag är nu, är inget ställe att vara på så jag vill helst inte stanna.
Vill du följa med så gör gärna det! Det börjar här och nu.. Igen.

Nu provar vi..

Har inte en aning om det här kommer att funka.. Men vi provar att göra ett första inlägg från mobilen. 

Då är det nog dags igen..

Herre gud vad länge sedan som jag satt här.. Ja, inte just här vid datorn men i den sitts jag sitter i menar jag.
Jag har inte skrivit på flera år och behovet har inte funnits där heller. Men nu är det nog dags. Jag är sämre och befinner mig i en sitts där jag tror att skriva är en bra sak att göra. Något som kommer att hjälpa mig så som det har gjort så många gånger tidigare.

Frågan är om jag ska skaffa en ny blogg eller om jag ska fortsätta här. Det finns ju så många bra sätt att blogga på via mobilen nu förtiden. Men så kommer tanken.. Hur ska jag klara av att blogga när händerna inte är i så bra skick? Kommer det att bli svårt? Det skulle finnas en plats som man kan blogga på både i mobilen och i datorn. Det måste undersökas!
Jag återkommer här med nya inlägg eller med en länk till en ny blogg.

Öppet hus...

På söndag har jag då mitt öppet hus.. Jag har det i stället för att vara med på julmarknader. Det är för kallt och går inte riktigt i hop med mina ömmande leder.

I år kommer det inte att finas så mycket nyheter som i fjol. Det beror på att mina händer inte har varit så arbetsvillig när det kommer till att jobba med trä. I stället kommer jag att ha 30% på de saker som jag inte sålde i fjol. Med undantag av änglar som jag säljer hela året och vissa tavlor som jag också säljer hela året. Jag tar fram det jag har och så får det bli som det blir.

Men  ni är varmt välkommen att komma.. Dricka lite glögg och äta pepparkakor i alla fall.
Tid: 15.00-18.00
Plats: Vågbro ( För vägbeskrivning eller andra funderingar maila mig på liinygren@hotmail.com )
Mvh/ Lii

Första dagen..

Underligt är det.. Jag har varit hemma nu sen i augusti. Men det känns som om det är första dagen i dag.. Som jag är hemma menar jag. Det är i alla fall den första dagen på den första veckan som jag faktiskt inte får gå och jobba.

Jag var på ett möte i tisdags.. På arbetsförmedlingen med både dem och försäkringskassan. Jag visste att min arbetsträning inte fungerade på Kappahl.. Det vart för påfrestande för fötter och handleder. Jag visste att jag skulle få göra ett avslut där. Men tanken var, för mig, att jag skulle fortsätta min arbetsträning någon annanstans. På något ställe där jag inte slits ut på samma vis. Jag fick en chock... Ja, så var det. Min läkare hade skickat brev till arbetsförmedlingen och till försäkringskassan och talade om för dem att jag inte fick arbeta nu. Jag vet inte om jag har varit med om det tidigare.. Att jag har blivit tillsagd att ta det lugnt och inte arbeta. Oftast så vill de ju ha med en på alla möjliga saker.. Det blev lite mycket där.. Jag vill ju gärna vara ute och göra något. Det passar mig inte att vara hemma jämt. Även om jag, för all del, älskar att vara hemma så kan även det bli tråkigt.. Tro mig.

Ja.. Jag har inget annat val än att försöka repa på mig, så gott det går, så jag får komma ut i arbetslivet igen. Jag får försöka att acceptera att jag, för stunden i alla fall, är dålig och att kroppen inte vill vara min bästa kompis. Hur det ska gå? Ja.. Jag har ingen aning faktiskt. Ta en dag i taget då kanske? Så det här blir min första dag.. Den första dagen som jag börjar jobba på att komma tillbaka.. Tillbaka till det liv som jag vill leva. Få läkare och andra myndigheter att se att även om jag är sjuk så duger faktiskt jag till något också.. Tro det eller ej.. Det finns något för alla.. Till och med mig.

Det börjar dra i hop sig...

Ja.. Det är oktober nu och det börjar att dra i hop sig för mig att ordna inför julen och det som hör den till..
Jag är inte lika pigg i år som jag har varit de senaste åren.. Det kommer att innebära att mitt pysslande med änglar, tavlor, kransar och annat kommer att bli lidande. Det kommer inte att finnas lika stor upplaga av dessa saker i år. Jag kommer att ta mer beställningar än annars just för att inte köra slut på mig.
Så du som är intresserad.. Kom gärna med beställningar och även önskemål om vad ni vil ska finnas i mitt sortiment. Jag kommer att ha en öppethus dag.. Men i år kommer det bara att vara under en dag och inte under två som tidigare. Från och med sista november kommer jag att, som vanligt, kunna ta i mot dem som vill titta och handla ner i min pysselhörna i källaren. Nu sätter jag fart och även om det inte blir som det brukar så längtar jag till julen lika mycket som tidigre..