Bara lite tankar och funderingar...

Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar.. Ibland så får jag säga åt mig själv att inte gräva ner mig när de dåliga dagarna dyker upp. Som det har varit de senaste dagarna. Jag har haft mycket värk och det i sin tur har gjort att mitt humör inte är på topp..

Men om man tänker till lite.. Bara lite.. Så kan man ändå se att jag, mestadels, tar vara på de stunder som jag mår bra och njuter verkligen då. Kanske är det så att de goda dagarna inte har kommit upp i så många ännu och att de inte ännu kan lappa över de dagar som är dåliga? Jag tankar när jag mår bra. Jag tankar upp mitt sinne och mitt inre med glädje, styrka och kraft. Det måste jag göra.. Det skulle aldrig fungera annars. Jag skulle gå under när mina stunder blir tuffa.

Jag har fortfarande den där jobbiga rädslan kvar.. Det har jag uppmärksammat under de senaste dagarna. Jag får lite lätt panik över att värken fortfarande kan påverka mig så och att den kan vara så intensiv som den är. Jag har ju inte några smärtstillade tabletter att ta till när det gör för ont.. De tog jag bort för ett år sedan. Jag får helt enkelt rida ut stormen och vänta tills smärtan minskar av sig själv. Ibland kan det ta tid.. Dagar, veckor och när det är som värst månader.

Jag försöker att leva i nuet.. Jag försöker att inte titta bakåt och heller inte sia om framtiden. Det kan vara svårt.. I alla fall det sistnämnda. Jag skulle så gärna vilja vet vad som kommer att hända längre fram. Om jag kommer att klara av den här smärtan.. Om jag kommer att bli så bra att jag kan skaffa mig ett jobb.. Om jag kan lära mig att acceptera och leva med min sjukdom.. Och om jag kan börja förstå att det här är mitt liv.

Allting tar sin tid.. Jag gör det bästa utav det jag har och kämpar på. Det finns liksom inget annat att göra. För hur mycket jag än önskar, att det här bara är en otäck dröm, så kommer jag inte ur det här.. Inte som det är i dag. Jag kan bara fortsätta att glädjas av de bra dagarna och stunderna och hoppas att det kommer bli fler i framtiden. Hoppas ja... Det kommer jag aldrig att sluta göra.. Hur svårt det än kan blir. Det kan jag då i alla fall lova.. Både er och mig själv. För som jag brukar säga.. Och det är verkligen sant.. Jag har det mycket bättre än många andra.. Så är det.

Pannacotta..

Förra veckan så ville barnen ha något gott till efterrätt.. Jag gjorde en pannacotta som blev grymt god. Den kommer att göras fler gånger kan jag lova..

Tårtbak..

Vi skulle på middag i går.. Ut till stugan för att hälsa på lite familj från Gustavsberg. Jag bakade en tårta som vi skulle ha till efterrätt. Den första bakade för mig.. Den blev sådär.. Kan göra det mycket bättre med lite träning.

Jag har en person som förföljer mig..

Jag har en person som förföljer mig.. Hon går dit jag går.. Alltid. Jag har väldigt svårt att tycka om den här personen. Det är kanske för att hon gör allt för att förstöra för mig...

Hon är den som säger åt mig att jag är ful... Hur mycket jag än fixar till mig.. Hur fina kläder jag än har så tittar hon på mig med en sådan där ogillande blick. Jag kan läsa i hennes ögon att hon inte tycker om det hon ser.

Hon är den som alltid klagar på att jag är sjuk.. Hon är snabb att sparka på mig de dagar som orken inte finns. Jag duger inte till något.

Hon är den som talar om för mig att alla andra tycker att det är jobbigt att vara i min närhet. Ingen vill umgås med en trött och sjuk människa.. Ingen.

Hon är den som stoppar mig när jag känner för att pröva något nytt.. Hon säger att jag inte kommer att klara det. Jag är en svag människa och jag ska inte tro att jag är något annat.

Hon är den som talar om för mig hur mycket bättre alla andra är.. Hur dålig jag är om man jämför..

Hon är den som gör mitt liv till ett helvete många gånger.

Jag önskade att jag kunde säga åt den här personen att lämna mig i fred.. Jag önskade att hon bara försvann.. Bort.. Bort i från mitt liv. Jag försöker.. Tro mig. Men hon vill aldrig lyssna.. Hon tar inte åt sig. Jag har sagt att jag hatar henne.. Många, många gånger.. Men det skrämmer henne inte. Hon finns vid min sida varje dag.. För varje steg jag tar så gör hon sig påmind..
Jag skulle vilja säga upp kontakten med henne.. Stänga dörren och låta henne stå utanför.. Men det går inte. Det går inte för att personen som jag talar om är med mig även om jag ber henne gå sin väg.. Även om jag stänger dörrar..
 Det är henne jag ser när jag tittar mig i spegeln.. Inte så konstigt.. För hon.. Hon är jag.

Tuffa dagar...

I bland så har man tuffa dagar.. När man känner att allt är svårt och jobbigt.. När de tankar, som skänker glädje, inte riktigt orkar trycka bort de som skuggar en bra dag.

Det började så i dag.. Det är så just nu.. Men jag tänker göra mitt bästa för att trycka undan skuggorna och fylla min dag med glädje.. Jag kan behöva lite hjälp bara. Av roliga saker, glada människor och mycket kärlek. De mina vänner.. Det är den bästa medicinen för en sorgsen själ.

Eftersom jag är sämre i dag så kommer jag att få vara hemma.. Men det ska väl gå det med. Ingen promenad i dag och jag måste tänka på att ta det lugt.. Det kan bli lite knivigt då min vilja är stark och envisheten lätt vill ta över. Men som jag sa.. Jag ska göra mitt bästa.. Då löser det sig. Jag tränar min självpeppning och jag har sett att jag blir faktiskt bättre och bättre på det. Upp med hakan.. Och jag ska se mig omkring.. Då är det inte så tokigt ändå.

Beställning till bröllop...

Matildas godisbak...

Matilda satte i gång och bakade åt Carmen en dag. Hundgodis... Det blev väldigt söta små kakor.

 Carmen väntade tålmodigt på att hennes kakor skulle bli klara..

 När de var klara och kalla så fick kakorna en egen liten burk.. Som bara var Carmens.

Skolavslutning för Moa...

                                                     Moa..

                                                    Moa och Emelie...

                                                    Matilda...

                                                    Jag...

                                                    Patrik...

Det har gått några veckor...

Ja, det har det gjort.. Dessa veckor har jag endast försökt att bli piggare. Och det som är så underbart är att jag faktiskt är mycket piggare nu. Det hjälpte verkligen att få det äckliga blodet trotts allt. Efter fyra påsar järn dropp och två påsar blod så är jag på väg tillbaka igen.

Jag har varit i Valbo med min mamma, jag har varit på bilbingo, varit och badat en gång, myst hos både Emelie och Björn och hos Helena och Henrik, Målat fönster, varit ute och gått och det bästa.. Jag har inte legat och vilat lika myckat nu som för ett par veckor sedan. Jag känner att det ljusnar och det är så skönt.

Det är så lätt att gräva ner sig när kroppen är helt orkeslös.. Men när den sen har hämtat sig så är man så otroligt tacksam för att man faktiskt får vara här.. Här på jorden och tillbringa tiden med dem som man älskar allra mest. När jag gick min första promenad kom jag på mig själv med att bara gå och flina.. Hela rundan. En sådan frihetskänsla.. Till och med mina fötter har varit snälla mot mig. Jag har fått på mig mina gympaskor. Det var ett år sedan dessa villa sitta skönt på foten. Underbart!

Det är en bra bit kvar.. Jag mår inte toppen.. Nej så är det.. Men herregud! Jag är på väg igen och jag njuter av varje sekund som jag får av vaken och pigg tid. Tänk att livet kan vända så snabbt.. Är det inte otroligt så säg..