Jag som lovade..

Ja, jag lovade ju att lägga ut bilder på Patriks tatuering i dag.. Men det måste bli i morgon då den är för nygjord och svullen nu. Den kommer inte till sin rätt.. Så de kommer.. Bilderna.. Men inte i dag.

Bet i hop...

Ja.. Så har jag varit lite duktig i dag med.. Jag har gått min promenad och bitit i hop för att inte ge efter för det onda. Det funkar.. Kanske inte toppen.. Men det går.

Envisheten vinner ofta när det kommer till mig. Den kan vara jobbig ibland då jag inte vill ge mig och så.. Men i sådana här lägen är jag bara glad att jag har den. Den ger mig liksom en extra knuff i baken om ni förstår..

Eftersom jag inte är i pigg nog så har jag fått skjutit upp vattengympan den här veckan. Jag hoppas att jag kan vara med på tisdag i alla fall. Ju snabbare jag kommer i gång ju bättre är det ju. Tålamod var det..

Patrik är och tatuerar sig i dag. Han ska göra klar den som han började på i början av sommaren.  Jag tror att den kommer bli hur snygg som helst och jag kommer att lägga ut bilder på den senare. Spännande..

Så ännu en dag är i rullning och jag tar den som den kommer.. Vad annars kan man göra?

Det gjorde ont...

Jag gjorde som jag hade tänkt i går.. Jag packade in mina fötter i gympaskorna och tog mig den första långa promenaden på väldigt länge. Jag tyckte att det gick ganska bra. Visst.. Det gjorde ont. Men jag visste ju att det skulle göra ont så det kom inte som någon större chock.

Men i dag.. Oj.. Jag höll inte på att komma ner för trappan till köket.. Den ena foten var så öm att jag nästan ville gråta. Den ena axeln är också väldigt öm. Jag kände av det redan i natt.. När jag vände på mig så vaknade jag av smärtan. Jag hoppas verkligen att detta bara är en tröskel.. En sån där period som jag måste genomlida för att sen få se att allt lättar.

Det låter kanske idiotiskt men jag har inget annat val än att bege mig ut i dag igen. Det är det ända sättet att se om det gör ont för att jag rör på mig igen eller om jag framkallat en inflammation. Jag har mobilen med mig och jag kan ju alltid ringa til någon om jag fastnar på vägen.

På fredag är det dags för prover igen.. Det ska bli intressant. Jag har varit lite trött den sista tiden och jag undrar ju så klart hur det ligger till med mitt blodvärde. Jag hoppas att det ligger bra och att tröttheten beror på något annat.. Kanske sprutorna. Jag får vänta och se..

I går satt jag med planeringen för julen och marknaden. Jag har designat två nya änglar även i år och dessa ska jag snart plocka i hop för att se om de håller måttet. En ängel, sen tidigare år, kommer att försvinna. Jag tänker inte göra några änglar som har verkat ointressanta. Jag börjar väldigt tidigt i år.. Det måste jag göra. Jag har inte orken och inte styrkan att sitta och pyssla som jag gjort tidigare. Jag får sitta väldigt korta stunder och med den farten kommer det ta tid att få allt färdigt. Men även om det har blivit på det viset så är jag så otroligt tacksam över att jag får ha mitt pyssel. Det är det som jag lever för.. Att få skapa. Jag tar ett steg i taget även där.

Så nu återstår det bara att utmana mig själv i dag.. Håller tummarna.. Kanske jag kommer att återkomma i morgon med glada besked och en lite mindre ömmande kropp..

Jag fyllde år..

Ja, jag har väl slutat att fylla.. Jag blir ju bara äldre och äldre och jag har bestämt mig för att jag inte vill bli äldre nu. Så varje år tänker jag fylla 35.. Det blir bra det. Men jag hade i alla fall lite fika på min födelsedag och här kommer lite bilder från den dagen.

Jag är tillbaka...

Det har gått en tid sedan jag skrev sist.. Jag har tagit mig tid.. Tid till att tänka.. Tid till att försöka lista ut vad jag vill göra och vad jag kan göra.

Det är många beslut som jag vill ta. Alla är inte så lätta. Det sitter inte i viljan, till att besluta, utan i att försöka förstå att alla saker som jag vill göra är inte genomförbar. Jag har en plan för hur jag tänker försöka att leva mitt liv i höst. En plan som betyder väldigt mycket för mig. Men jag är rädd.. Inte för det som jag ska göra. Utan för att jag inte vill misslyckas. Igen...

Jag börjar i dag.. Jag ska packa in mina ömmande fötter i ett par träningsskor och börja gå igen.. Jag vet att det kommer att bli smärtsamt. Det vet jag.. Men jag får försöka att tänka bort det.. Jag får blunda för det onda, så gott det går, och hoppas på att det ger med sig längre fram.

Godis och kakor.. Icke tillåtet längre mitt i veckan.. Men eftersom jag är en gottegris så vet jag att jag är dömd att misslyckas om jag inte har någon dag i veckan som är fridag. Det kommer att vara fredag och lördag. Man behöver ju inte vräka i sig då men man kan unna sig något som man har längtat efter.

Den 12:e slutar jag röka. Jag har rökt sen jag var femton år. Det finns inget bra i att röka.. Nej nej.. Men fortfarande tycker jag att det är gott tyvärr. Jag ska tänka på kroppen och hälsan och då måste ciggen bort. Kommer bli tufft.. Det vet jag ju men jag ska fixa det.. Det är bara så.

Den här veckan börjar jag min rehab på sjukhuset. Jag har fått en ny sjukgymnast. Hon är toppen! Verkligen bra. Vi har bestämt att jag börjar lite lugnt med vattengympa nu i starten. Målet är att jag ska klara av att träna på torra land så småningom. Men än så länge klarar inte kroppen av det. Jag får ta ett steg i taget och göra det utan att stressa. Det ger mig större chanser att inte misslyckas.

Jag får fortfarande mina sprutor för det reumatiska.. Mina ben ser inte så vackra ut kan jag säga.. Det har blivit fläckiga och konstiga. Riktigt fula faktiskt. Men så är det.. Vad ska man göra? Jag har ju hellre fläckiga ben än inflammationer överallt. Så är det. Jag är väl inte överlycklig över att jag måste ta dessa sprutor varje vecka och jag tycker att de gör så ont när de tas. Det är tur att jag har en förstående mamma som gör sitt bästa för att lugna mig varje gång det är dags.

Ja, som ni ser så har jag mycket på gång. Kanske inte så mycket om man jämför.. Men för mig är det stora steg som jag kommer att ta nu. Jag hoppas att rädslan lägger sig och att jag vågar ta klivet ut.. Ut till mitt nya liv.