Patrik och jag gjorde en tripp till Huddik i går.. VI gick omkring och myste hela dagen.. Åt lunch och handlade lite. När vi sen nästan var klar så ringde det på mobilen..
Det var sjukhuset i Söderhamn som ringde. Jag hade ju varit och tagit prover på morgonen. Mitt blodvärde var, som jag befarade, lägre nu än tidigare. Men att det skulle vara så lågt som 86 hade jag inte trott. De, på sjukhuset, var bekymrade och ville att jag åkte upp på akuten, i Huddik, omedelbart. Jag blev lite chockad men mest rädd.. Jag hatar sjukhus och jag bävade för att åka in. Men jag hade inget val.. Jag ville absolut inte stanna.. Jag skulle ju på dop och hade massor att göra. Och smörbyttan, som Helena ska duka med, var inte färdig.
Det pratades om att jag skulle få blod men det blev inte så.. Jag fick åka hem, som jag ville, och lovade att ta kontakt med dem på måndag igen. Så det ska jag göra.. Fy!
Ja, vår lilla tripp slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss.. Inte kunde vi väl ana att den skulle sluta på akuten i Huddik...
Men jag är envis och tänker försöka åka på dop i dag.. Jag är i valet och kvalet för bra mår jag inte. Men jag vill så gärna se lilla Hugo döpas så jag tänker försöka ta kontrollen över mitt mående. Vill inte låta det styra.. Inte i dag.
