torsdag 14 juli 2011
Matildas godisbak...
Matilda satte i gång och bakade åt Carmen en dag. Hundgodis... Det blev väldigt söta små kakor.
Carmen väntade tålmodigt på att hennes kakor skulle bli klara..
När de var klara och kalla så fick kakorna en egen liten burk.. Som bara var Carmens.
Det har gått några veckor...
Ja, det har det gjort.. Dessa veckor har jag endast försökt att bli piggare. Och det som är så underbart är att jag faktiskt är mycket piggare nu. Det hjälpte verkligen att få det äckliga blodet trotts allt. Efter fyra påsar järn dropp och två påsar blod så är jag på väg tillbaka igen.
Jag har varit i Valbo med min mamma, jag har varit på bilbingo, varit och badat en gång, myst hos både Emelie och Björn och hos Helena och Henrik, Målat fönster, varit ute och gått och det bästa.. Jag har inte legat och vilat lika myckat nu som för ett par veckor sedan. Jag känner att det ljusnar och det är så skönt.
Det är så lätt att gräva ner sig när kroppen är helt orkeslös.. Men när den sen har hämtat sig så är man så otroligt tacksam för att man faktiskt får vara här.. Här på jorden och tillbringa tiden med dem som man älskar allra mest. När jag gick min första promenad kom jag på mig själv med att bara gå och flina.. Hela rundan. En sådan frihetskänsla.. Till och med mina fötter har varit snälla mot mig. Jag har fått på mig mina gympaskor. Det var ett år sedan dessa villa sitta skönt på foten. Underbart!
Det är en bra bit kvar.. Jag mår inte toppen.. Nej så är det.. Men herregud! Jag är på väg igen och jag njuter av varje sekund som jag får av vaken och pigg tid. Tänk att livet kan vända så snabbt.. Är det inte otroligt så säg..
Jag har varit i Valbo med min mamma, jag har varit på bilbingo, varit och badat en gång, myst hos både Emelie och Björn och hos Helena och Henrik, Målat fönster, varit ute och gått och det bästa.. Jag har inte legat och vilat lika myckat nu som för ett par veckor sedan. Jag känner att det ljusnar och det är så skönt.
Det är så lätt att gräva ner sig när kroppen är helt orkeslös.. Men när den sen har hämtat sig så är man så otroligt tacksam för att man faktiskt får vara här.. Här på jorden och tillbringa tiden med dem som man älskar allra mest. När jag gick min första promenad kom jag på mig själv med att bara gå och flina.. Hela rundan. En sådan frihetskänsla.. Till och med mina fötter har varit snälla mot mig. Jag har fått på mig mina gympaskor. Det var ett år sedan dessa villa sitta skönt på foten. Underbart!
Det är en bra bit kvar.. Jag mår inte toppen.. Nej så är det.. Men herregud! Jag är på väg igen och jag njuter av varje sekund som jag får av vaken och pigg tid. Tänk att livet kan vända så snabbt.. Är det inte otroligt så säg..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)