Jag har under, nästan hela mitt liv, kämpat med att bli av med min rädsla.. Det är så mycket som jag är rädd för och jag vet att mitt liv skulle vara så mycket lättare om jag bara ger efter lite och vågar mer. Nu finns det olika typer av rädsla också.. Att vara rädd för ormar är en typ av rädsla medans att vara rädd för sjukdomar är en annan typ.
Den rädslan som jag lider mest av är min skräck över smärta.. Ja, jag är rädd för allt som gör ont. Jag vet inte om jag är känsligare än andra eller så. Säkert inte.. Men jag tycker att det mesta, som andra bara rycker på axlarna över, gör ont.
När jag blev sjuk så byggndes min rädsla, för smärta, på.. Jag gick väldigt länge i ovisshet.. Jag visste inte var min smärta kom i från och heller inte om jag någonsin skulle hitta något som skulle hjälpa mig att lindra den. Som alla andra så tänkte jag ofta på vad det kunde vara och vart den kom ifrån.. Jag var rädd för att jag hade fått någon sjukdom som till slut skulle ta mitt liv. Vissa stunder har det gjort så ont.. Så ont att jag faktiskt har trott att jag skulle dö.
I dag vet jag att jag inte kommer att dö.. Men jag har också fått veta att jag kommer att få leva med det som gör ont. Det finns inget botemedel för min sjukdom och så är det bara. Så min rädsla över det onda har färändrats. Jag är mer rädd för mig själv än själva sjukdomen.. Rädd för att jag inte ska klara av det.. Rädd för att jag inte kommer att acceptera den. För så är det ju.. Jag kommer att få leva med den och och det finns inget som jag kan göra för att det ska bli på något annat vis. Visst kan jag känna rädsla över vad som kommer att hända i framtiden. Vad sjukdomen kommer att göra med mig. Det är jag verkligen.. Men att ta en dag i taget tror jag är den bästa lösningen för att bota den rädslan. Försöka att inte tänka så mycket och bara se vad som händer utan att måla fan på väggen.
Jag har mycket att jobba med.. Det vet jag. Att bli och vara rädd för en förändring i kroppen är naturligt och inget som man kan styra över så lätt. Men ovisheten är värst.. När man väl har fått reda på vad som är fel så kan man börja jobba på att få det bättre. Så upplever jag det..
Så till något som ni säkert tycker är väldigt barsnsligt och töntigt.. Jag är så stolt över en del saker som jag har vågat mig på den senaste veckan.. Jag har vågat ta bilen och åkt till Huddik.. Jag parkerade i och för sig en bit från stan men ändå. Sen att jag vågade bli tatuerad i går var en riktigt stor grej för mig. Att jag klarade av det. Jag har vunnit över min rädsla två gånger denna vecka och det är jag så lycklig över. Nu ska jag öva ännu mer.. Öva på att handskas med det som jag är rädd för.. Ta tjuren vid hornen lite oftare och kanske, kanske kommer jag en tag känna den frid, som jag eftersöker, när jag kan kontrollera rädslan och inte tvärtom.
