Ja, det var i går det.. Jag tycker att det gick ganska bra. Jag har en underbar doktor och hon tar allting på allvar när det kommer till mina problem.
Jag fick order om att sluta med sprutorna ett tag nu.. Hon hade aldrig sett de fina märkerna, som jag har på benen, förut.. Inte på någon. Det var bra om benen fick läka lite ett tag. Jag? Ja, jag blev bara glad jag. Jag hatar ju sprutorna för de gör verkligen ont att ta dem. Jag ska i väg och göra en ny röntken på händer och fötter snart med. Jag förklarade för henne hur viktigt det är för mig att inte mina händer slutar att fungera.. Då är mitt liv förstört.. I alla fall när det kommer till den biten. En magnetröntken på ländryggen ska också göras eftersom mina kramper har kommit tillbaka. Det kan grunda sig i att det är inflammation i lederna runt omkring det partiet som orsakar smärtan jag har. Ja, jag vet inte men det kommer ju att visa sig om det är så. Jag tog upp frågan om en arbetsträning var aktuell.. Jag fick ett blankt NEJ.. Inte ännu. Vi får se hur det ser ut efter nyår tyckte hon. Kanske har hon rätt.. Jag vet inte. Jag är bara så ivrig och vill bli bättre så jag kan få komma ut bland folk igen. Det är inte alltid så roligt att vara hemma jämt. Men det är skönt när man mår som man gör nu.. Det är det. Jag kan ta dagen som den kommer och göra det som fungerar utan tvång och måsten.
I natt fick jag sova.. Tack gode gud och peppar peppar... Min doktor tyckte att jag skulle öka dosen smärtstillande på kvällen. Så sagt och gjort och så fick jag sova i en hel natt. Det var skönt.. Att vanka omkring på nätterna är varken roligt eller underhållande. Inte är det något bra på tv:n heller. Bara skit. Så nu kommer jag att fortsätta med den ökade dosen de dagar som det gör extra ont. Jag kan mixa hur jag vill eftersom den medicinen varken är beroendeframkallande eller gör så att man blir påverkad. Det är ju bra.
De stunder som jag kan så är jag nere i min verkstad.. I dag har det varit riktigt trögt måste jag säga.. Jag har knappt hunnit ner dit förren jag känner att jag måste upp och vila. Irriterande. Jag kanske skulle ta och ställa en säng där nere så jag får tillbringa mer tid där. Jag älskar min lilla verkstad. Det är ett ställe som får mig att glömma allt det jobbiga för en stund. Jag lyssnar på Carola och bara flyger bort i andra, mycket roligare, tankar. En slags medicin kan man säga att det är. En mycket bra sådan också. Det vore ju bittert om jag ska bli ännu sämre och inte kan vara där nere alls. Nej fy.. Den tanken släpper jag bums. Det får bli ett senare problem. Just nu kan jag vara där i alla fall och jag är så glad för det.
Nu tar vi en dag i taget.. Och betar av det som ska göras när det gäller undersökningar och annat. Finns inte något annat att göra så jag får helt enkelt bara gilla läget... Det går det å.. En liten tid till i alla fall.
