Jag har tagit upp träningen igen och försöker att hålla modet uppe för att klara av att komma över den tröskel som dyker upp. Den kommer alltid.. Tröskeln. Det innebär att det i början, av en tränings period, så gör det fruktansvärt ont. Jag har ont hela dagarna och värst är det till källen. Jag vet att det oftast går över efter att tag.. Så är det. Men det gäller att orka hålla i och ha tålamod och ork till det också. Det är ganska lätt att sluta med det mantar sig för när det gör för mycket ont. Jag har sagt att jag ska göra mitt bästa och jag håller fast vid det.
En tråkig nyhet som jag har är att det inte kommer att bli någon julmarknad i Skärså i år. Jag tycker det är jätte tråkigt. Det hör liksom julen till för mig. Det är min belöning efter tiden jag lagt på allt pysslande i min lilla verkstad. Jag funderade på att leta upp en annan marknad men nej.. Jag tror inte det. I Skärså så kände de mig och visste om att jag inte var så pigg alltid. De fixade och donade för att det skulle fungera så bra som det var möjligt för mig. Jag har svårt att tro att det kan bli så någon annanstans. Jag tror nog att jag kommer ha öppet hus dagar i stället.. Som det ser ut nu så blir det nog två stycken. Vill man komma någon annan dag så är det bara att ringa och se om jag är hemma.. Haha.. Som om jag skulle vara någon annanstans.. Men ändå. Man vet ju aldrig. I mitten av November kommer det bilder och priser på det som kommer att finnas till försäljning. Jag kommer att ha mer koll då.. På vad som jag har klarat av att göra.. Jag får ju lyda kroppen, som ni redan vet, och det är inte alltid den vill pyssla med att göra änglar.
Annars så går dagarna.. Den ena är bra och den andra dålig.. Koncentrerar mig på att leva de dagar som är bra och försöka glömma de dagar som är hemsk. Jag tycker att jag till och från är ganska vissen men så blir det lätt när man inte är pigg. Men om jag tittar tillbaka på hur jag var förut så är jag mycket bättre på att hantera det nu. Jag lever och lär.. Även av de mindre roliga sidorna av livet. Det är alltid något. Man ska vara glad för det lilla.. Jo, det ska man.. Man hade kunnat stå med så lite som inget och det hade varit sämre.
Jag har en känsla av att min dag kommer också.. Det gör den för alla.. Man vet bara inte när. När allt får en mening och när man hittar sin plats med eller utan ont.Under tiden man väntar så kan man ju dra nytta av det man lär sig på livets väg. Det kan kanske vara just den läran som gör att min/din dag en gång kommer.
