Nyårsafton...

Ännu ett år har passerat och jag vet inte riktigt vart det har tagit vägen.. Det har gått så fruktansvärt fort. Jag hade många mål och många drömmar detta år.. Kan inte säga att jag är nöjd över hur det blev. Inte alls så många mål nådde jag och inte en ända av mina drömmar slog in.
Ja, vad ska man göra åt det då?? Jo, det ända som går att göra.. Flytta dem till det kommande året och hoppas på att det går bättre då.

I det kommande året ska jag försöka mer.. Jobba på allt mycket bättre och inte ge mig så lätt. Jag kan om jag vill och det som krävs är bara lite  mer jävlar anamma.. Jag vill att nästa år ska bli bättre.
Om jag har tur så kan jag kanske få börja jobba.. Eller i alla fall kanske börja arbetsträna. Det är inte alls roligt att vara hemma jämt. Jag är ju en hemma människa och trivs hemma men det börjar att tära nu kan jag lova. Det skulle göra mig så glad om min kropp kunde ge med sig lite och låta mig komma tilbaka i livet bara för ett kort ögonblick i alla fall.. Träffa folk och se något annat än dessa fyra väggar. Åh, vad jag önskar det...

Jag har lovat mig själv att börja ta bättre hand om kroppen.. Den går ju inte att byta ut.. Det vet jag nu. Och efter ett samtal med Gävlesjukhus har jag också fått veta att mina fötter inte kommer att gå att operera.. Jag trodde det jag.. Det gör att jag måste ta hand om dem bättre.. Hur förbannad jag än blir över det ämnet så är det som det är.. Mina fötter är dåliga.. Kommer bli sämre.. Och jag kan inte göra mer än ta hand om dem så gått det går och se till att de håller så länge de kan.. Rullstol är inget jag vill eller tänker ha i framtiden om jag själv får bestämma.

Så.. Där är en dröm.. Och ett mål.. Det andra som rör sig inne i mitt huvud får jag behålla ett tag till.. Det ska bearbetas och funderas över innan det får komma ut.

Ha nu ett riktigt Gott slut på detta år! Ta 2012 i er famn med värme och låt det insperera er till nya drömmar och mål.. Det ska jag göra.

Dag 4 - 7 rädslor

1. Att något ska hända barnen
2. Smärta
3. Tandläkaren
4. Döden
5. Björnar, ormar och grävlingar
6. Mörker
7. Köra, eller åka, bil i halka

Dag 3 - 8 saker som irriterar mig..

1. Falskhet
2. Smärta
3. Dålig sömn
4. När någon tror att de vet bäst även om det inte är så
5. När någon går bakom ryggen på en
6. Plocka efter andra
7. När saker inte fungerar som det ska
8. När någon säger "jag förstår" och så gör de inte det

Dag 2 - 9 saker jag gör varje dag

1. Äter medicin
2. Pussar Patrik
3. Vilar
4. Duschar
5. Plockar i hemmet
6. Är med barnen
7. Borstar tänderna
8. Knådar mina ömma fötter
9. Tittar på tv

Gävle sjukhus...

I dag åkte vi in till Gävle för att kika lite på rean.. Det är sådan stor skillnad på rea där och här hemma. Både Patrik, jag och Moa gjorde något fynd. Emelie hittade inget alls.. Men de hade inte så där väldigt mycket med tid heller. Jag skulle på sjukhuset  och efter det var vi tvungen att åka hem för Patriks träning.

Så har jag då varit och gjort en avgjutning av mina fötter.. De ville gärna att jag skulle ta ett av deras skosorter med en speciell sula, gjuten bara för mina fötter, men jag klarade inte av det.. Visst kan jag ta mycket och gör så också.. Men det var de fulaste skor jag någonsin sett! Jag vägrade ta ett par av dem. Jag vill prova att få tag i ett par på egen hand som de sedan anpassar sulan i. Jag är bara, jag menar det också, bara 38 år och inte 93. Lite fin om fötterna vill man faktiskt vara även om de värker och gör ont. Vi får väl se hur det går.. Den 12 jan ska jag träffa dem igen, men i stan denna gång, för att prova och anpassa sula och sko till mina fötter.

Ja ja.. Det kunde ha varit värre.. Jag har i alla fall fötter. Inte alla som har det.. Något att tänka på faktiskt.

10 fakta om mig själv..

Lista dag 1.. 10 fakta om mig själv...

1. Är stolt mamma till två döttrar..
2. Är sambo med Patrik Fryklund..
3. Har fem syskon..
4. Är reumatiker..
5. Älskar att pyssla..
6. Är beroende av sötsaker..
7. Är väldigt känslig..
8. Har tandläkar skräck och läkar skräck..
9. Har svårt att tro på mig själv.. Att jag kan..
10. Lyssnar gärna..

Listan om mig..

måndagen den 19:e december 2011

Lista

Snodde denna lista av Helena och ska testa själv =)

Dag 1 - 10 fakta om mig själv
Dag 2 - 9 saker jag gör varje dag
Dag 3 - 8 saker som irriterar mig
Dag 4 - 7 rädslor
Dag 5 - 6 sånger jag tycker om
Dag 6 - 5 saker jag inte kan leva utan
Dag 7 - 4 minnen jag aldrig glömmer
Dag 8 - 3 ord jag inte kan gå en dag utan att säga
Dag 9 - 2 saker jag önskar jag kunde göra
Dag 10 - nån/nåra personer jag litar på

GOD JUL!

Till er.. Mina trogna följeslagare, vänner och främlingar.. En riktigt GOD JUL önskar jag er! Hoppas att den blir så som ni har förväntat er och att ni får ha det riktigt mysigt och bra! Kramar till er alla!

Snälla tomten...

I år har jag varit snäll.. Ja, ovanligt snäll tycker jag.. Jag har gjort mitt bästa i allt och kan inte blicka tillbaka och se att det är något som jag hade kunnat gjort på ett annat sätt.

Kommer tomten då? Jag hoppas på det.. Jag önskar mig samma saker varje år.. Har gjort det i många år nu. Inget av de som önskas kan man lägga i ett paket med fint papper på.. Det som jag vill ha kan man inte köpa för pengar..

Jag önskar mig hälsa.. Att mina barn och Patrik får må bra.. Att mitt onda lättar och gör att jag mår bättre. Jag önskar mig all lycka och tur för min familj och mina vänner.. Jag önskar mig ett bra år med en fin sommar.. Jag önskar mig en bra arbetsträning som gör att även jag kan få komma ut och jobba och träffa folk.. Och jag önskar att mitt hår ville komma tillbaka..

Det jag önskar mig mest kan jag inte berätta.. Det kan jag aldrig. Det är en önskan som inte bara finns under juletid.. Det är mitt livs dröm och den har jag med mig jämt.. Varje dag.

Så snälla tomten.. Jag behöver inte några dyra presenter i paket.. Jag behöver inte ha det tjockt på mitt bankkonto.. Jag önskar bara att några av mina önskningar och drömmar slår in..

Julen står för dörren..

Det är inte så många dagar kvar tills det är jul.. Fast jag tycker väl att det är jul hela månaden jag.. Det här året har jag blivit lite snuvad på min mys månad.. Jag har haft mycket ont och det har hindrat mig i mycket som jag vill göra.

Jag hade en beställning som jag gjorde för ett par dagar sedan.. Jag har ju berättat om min rädsla över att förlora min styrka och kontroll i mina händer.. Jag kunde med fasa inse att det nu har börjat. Mina händer är inte alls som de har varit och jag hade stora problem med att få vissa av sakerna gjorda. Kanske är det därför som mitt humör har sjunkit den senaste tiden? Jag har nog sett att det har gått åt fel håll men in i det sista så hoppas man att kroppen ska repa på sig och börja fungera som den ska igen. Jag vet vart min sjukdom kommer att ta mig.. Jodå.. Men jag hade inte en aning om att det kan gå så fort som det gör. Fötterna... De är jag så less på att jag inte ens vet om jag vill nämna dem. De är inte alls pigga och jag har det inte lätt att röra på mig just nu. Jag vet att de säkert kommer att göra mindre ont om ett tag.. Det gör de nästan jämt.. Men det är så tröttsamt att inte få på sig skor och kunna gå ordentligt. Jag verkligen hatar det..

Inne i mitt huvud så har jag nog inte fattat ännu att jag är sjuk.. Eller jag vill inte säga det så heller.. Jag har en sjukdom. Så.. Det låter bättre. Vill inte förstå.. För vad är det jag ska förså? Jag menar inne i mitt huvud är jag faktiskt frisk. Det som har drabbat mig händer ju andra.. Inte mig..

Jag har mycket att ta in ännu.. Och för varje sak som jag har problem med måste jag bearbeta och försöka förstå att det inte kommer att bli lättare längre fram.. Utan tvärtom.. Svårare. Jag kommer att hitta nya vägar.. Det är jag säker på. Men ibland tycker jag att jag är så trög, envis och vrång och det tar längre tid än det borde göra. Om jag bara lär mig att acceptera så kanske jag kan gå framåt i mycket snabbare takt.

Lika är det med medicinen.. Jag hatar att tappa håret.. Jag hatar att gå upp i vikt.. Jag hatar att må illa och jag hatar att ständigt vara så trött. Det löser sig det med kanske när smärtan lägger sig lite. Att det kan kännas som om det är värt menar jag. För just nu så har jag alla dessa biverkningar och ändå så har jag väldigt ont. Det blir liksom dubbelt upp av det negativa om ni förstår..?

Ja ja.. Som vanligt är det inte så mycket jag kan göra.. Kan bara fortsätta att jobba med mig själv och med min acceptans vilket är mycket lättare sagt än gjort. Jag ska göra mitt bästa nu.. Jag ska städa, handla julklappar och julmat.. Och jag ska njuta.. Ja, det ska jag. För det jag vägrar, som vanligt, är att det onda tar över och förstör så mycket som jag vanligtvis älskar. Julen står för dörren och även om inte min kropp gillar det så är det något som jag älskar.. Jag som person... Och jag tänker fira den så som om allt var som vanligt.. Så som om allting vore precis som förr.

Mitt hår...

Jag vill så gärna klaga över mitt hår.. Men har bestämt mig för att inte göra det. Viss är det så att jag kanske inte är så där jätte lycklig över mitt burr uppe på huvudet.. Det har inte med själva frisyren att göra utan det har med mitt håravfall att göra. Jag tappar och har tappat så mycket hår i och med min medicinering.. Inte roligt alls men vad ska jag göra? Jag kan ju välja bort medicinen och få tillbaka mitt hår men kommer då också att få mycket mer ont. Så jag väljer nog att äta de där förbaskade tabletterna i alla fall och får stå ut med att mitt svall numer består av några hårstrån. Jag kan ju se det på det här viset också... Jag kunde ha varit helt flint.. Det kan ha varit värre.. Det är inte i håret som min personlighet sitter utan i mig just som person..

Jag ler inte åt bilden i spegeln men jag har det bra om man ser till hur andra kan ha det.. Så till min slutsatts... Jag är glad över mina fjun och vårdar dem ömt så länge jag har dem kvar.

Visst är det konstigt??

Visst är det konstigt att man, på vissa, tider under året tänker en del och mer på vissa saker?? Jag förundras över hur mycket det talas om de hemlösa just nu.. Jag blir nästan lite arg.. Jag menar.. De som är hemlös är väl inte bara hemlös under julen heller? Det tycks vara så om man ska lyssna på det dom säger på tv. Visst får man en tankeställare vid en sådan här tid.. Jo då.. Men om jag ska vara ärlig så har jag de svaga, i samhället, i tankarna hela tiden. Inte bara vid juletid.

Jag och många med mig har det så oförskämt bra.. Jag behöver aldrig vara rädd för att det inte ska finnas mat på bordet varje dag.. Och jag har någonstans att ställa min säng så jag kan sova tryggt om natten.. Jag behöver inte oroa mig för kalla nätter med minusgrader för jag har ett varmt hem att värma mig i. Jag har så mycket som så många andra saknar..

Nog kan jag gnälla på hur dåligt ställt man får det när man är sjukskriven.. Jo då.. Sådana dagar har jag ibland. Men i slutänden så inser man att det inte är något att klaga över. Jag får en ersättning.. Inte så att jag blir rik.. Men jag har det gott.

Jag har min familj och  bra vänner som omger mig.. Inte några pengar i världen är viktigare än dem. Inte något.. Jag har någon som frågar hur jag mår och tar hand om mig när jag har mina hemska dagar. Det är jag så tacksam för. De finns dem som inte har någon.. De har ingen. De får sitta själva varje dag och så också under julen. Man önskade att man kunde göra något mer för dem som behöver det.. Jag önskar att jag kunde göra något.. Något som skulle underlätta, glädja och värma en medmänniska i nöd. Det hjälper ju inte att bara tänka på dem i svåra stunder.. Vi måste lyfta handen och beröra.. Det är det ända som ger något.. Något av värde.

Lite nya bilder...

Marie och Moa innan de skulle i väg och lussa...

Världens sötaste pepparkaka och tomte.. Hugo och Ester...

Björn och Emelies lilla underverk Harry...

Vår lilla julgran... Älskar den. Mormor hade alltid en tall på precis samma ställe när hon bodde här...

Äntligen har denna lilla maskin blivit min.. Som jag har längtat!

Och min kökshylla har kommit på plats.. Både Patrik och jag är nöjd med att vi fick fler hyllor i köket...

Så förbannad!

Det är december och denna månad är min bästa på hela året.. Ja, det ska vara det i alla fall. Tyvärr så har jag inte kunnat njuta så mycket i år. Min värk har varit svår nu och jag är medveteten om att den kommere hålla i sig ett tag till..

Jag har varit i kontakt med min läkare som ökade på dosen cellgifter.. Mer illamående, mer trötthet, mindre hår men förhoppningsvis bättre i lederna. Ja, jag har inte så mycket att välja på. Jag har haft sådan värk de senaste dagarna och om jag ska vara ärlig så kan jag gärna bli flint bara värken försvinner. Min läkare tyckte att jag skulle komma in och spruta lederna.. Men, som ni redan vet, så är jag fruktansvärt rädd för sprutor. Och att ta dem i lederna lät inte som att det skulle vara så skönt. Jag vet att det kanske är helt fel att inte ta dem.. Att jag säkert skulle bli bättre.. Men där går gränsen. Jag fixar inte vad som helst. Inte äns när det gör väldigt ont. Någonstans så känner jag bara att det tar stopp. Jag måste få behålla lite av den kontroll som rör min egen kropp. Det är fördjävligt men vad ska man göra? Det är bara att resa sig, halta vidare, torka bort tårarna och fortsätta framåt.

I går var jag så rastlös så det var inte sant.. Jag ville göra så mycket men det funkar ju inte. Då blir man så förbannad! Så arg, irriterad och ledsen.. Varför kan inte jag när alla andra kan? Jag brukar inte tänka på det viset så ofta.. Och tur är väl det. Det blir cirkus uppe i huvudet och om det är någon känsla som stör mig så är det avundsjuka. Men det är det jag känner ibland. När jag tittar på hur alla andra lever sina liv.. Bara det att gå ut med hunden.. Jag möter många vovvar och deras matte/husse när jag är ute och rastar Carmen. De stuttsar omkring och leker lite lätt med sina hundar.. Böjer sig för att klappa och berömma.. Jag haltar.. Kan inte ens böja mig för att ta upp, det som tas upp i den svarta lilla påsen, utan jag får vissla lite lätt och titta åt ett annat håll när Carmen gör nr 2. Det blir inga långa svängar heller och jag lider med min lilla fyrbenta vän som säkert skulle vilja gå på en lite längre upptäcktsfärd. Det blir väl bättre.. Ja, så säger jag jämt.. Men det jag undrar över är.. NÄR?

Varför så nervös??

Så är det då dags för min årliga öppethus dag... Jag vet inte varför men i år är jag så nervös. Tror inte att jag har varit så här nervös tidigare om jag ska vara ärlig.

Jag älskar att mina änglar sprider glädje hos fler än mig.. Det gör jag verkligen.. Men i år har jag byggt upp en rädsla över att ingen kommer att tycka om det jag har gjort. Ryktet har spridit sig och jag vet att det kommer gäster i dag som inte har sett mina änglar riktigt och heller aldrig varit hos mig på öppethus. De kanske tror att jag har en liten butik här hemma..? De kanske inte vet att jag gör alla mina saker själv och inte köper in något färdigt från någon butik?

Allt jag önskar är att de som kommer inte blir besviken och tycker att det som jag har knåpat ihop inte var något speciellt alls.. Ja, herre gud.. När ska jag lära mig att man gör så gott man kan och bättre än så blir det inte.

Jag har en tuff dag framför mig.. Jag ska över ännu en tröskel och även om det blir lite jobbigt så kommer det att vara så nödvändigt och nyttigt för mig. Det vet jag.. Och i kväll.. Då kommer jag att vara så stolt över att jag vågade.. Att jag vågade en gång till.

Jag hoppas att det kommer gå bra och att min nervositet lägger sig så småningom.. För i grund och botten är det här väldigt roligt. Det roligaste jag vet.