Jag får be om förlåtelse.. Jag har inte skrivit på ett tag. Jag har inte haft lust helt enkelt. Det har varit lite mycket nu. Många tankar och funderingar och några beslut som jag har varit tvungen att fatta..
Provtagningen blev som jag trodde, men inte hade hoppats på.. Mitt blodvärde hade gått ner till 83.. Inte konstigt att jag vill sova dygnet runt. Jag fick en tid till Huddik dagen efter och åkte dit då. I slutet på sommaren kommer åtgärder att göras för att jag ska börja må bättre.. Det är aldrig lätt att få ordning på saker och ting när nästan alla har semester. Jag vet nu i alla fall att jag kommer att få hjälp och hoppas på att det ska bli bättre. Jag vet inte hur det ser ut på proverna som togs för att se hur kroppen tar det med sprutorna ännu. Min doktor har inte ringt än och kanske hon skickar ett brev i stället också.. Man vet aldrig när det kommer till sjukhus och doktorer.
Ja.. Man kan ju inte säga att jag har gått framåt nu den senaste tiden. Det är alltid jobbigt att plocka upp skärvorna och börja bygga upp allt på nytt.. Inget undantag denna gång. Jag måste ta mig i kragen varje dag för att verkligen göra något. Jag orkar inte så mycket och det är lätt att man känner den där misslyckade känslan när dagen går mot sitt slut. Man vill så mycket men kroppen säger helt enkelt nej.. Jag kan inte göra något, i dagsläget, som förändrar det. Jag kan bara ge det tid. I vanlig ordning. Jag sover aldrig en hel natt heller.. Är uppe och vankar en till två timmar varje natt.. Det är så tröttsamt och irriterande. Det skulle vara så skönt att få en hel natt.. Sova ostört och vakna utvilad och pigg. Det kommer väl det med kan jag tro.. Med tiden..
Jag funderar mycket just nu.. På vad som är meningen med allt det här... På hur jag vill att mitt liv ska se ut.. Hur vill jag ha det och vad jag vill göra. Som alla andra har jag drömmar.. Drömmar som jag så gärna vill leva ut. Mitt tillstånd gör det mycket svårare för mig att förverkliga dessa men vissa kan vara fullt genomförbara. Jag vill dela vissa drömmar med andra.. Jo.. Men ibland går inte det.. Då får man hitta en ny väg att förverkliga de drömmarna. Kan vara lite trixigt och ibland smärtsamt.. Men jag har allt för få chanser, att lyckas med mina drömmar, så jag måste faktiskt följa mitt hjärta och min vilja... Livet är för kort och jag har inte råd att tveka eller följa alla andras önskningar och drömmar jämt.. Jag vill göra saker som jag också mår bra av.. Inte hela tiden se till hur andra har det. Jag är också trött på att vara sjuk.. Ibland så stuntar jag i det och försöker lura mig själv att jag mår bra och inte är sjuk. Det går si så där.. Jag vill få min omgivning att slippa mitt elende.. Jag vill klara mig själv.. Nog är jag klen.. Jo jo.. Men viljan och envisheten tar mig långt. Kan ju försöka.. Det värsta som kan hända är att jag misslyckas.. Och det är jag van vid så det ska ju inte skrämma mig längre.
Som sagt.. Det finns lite att reda ut uppe i knoppen.. Och som allting annat.. Så får det ta den tid det tar att reda ut det.
