Samma hela tiden.. Ingen ork..

Nu har midsommar helgen nästan gått.. Min midsommar blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig men den blev helt okej i alla fall.

På midsommar aftonen åkte jag och Patrik tidigt till Bollnäs sjukhus. Jag skulle få mitt blod. Det blev två påsar och samanlagt sex dl. Det var inte alls roligt.. Jag tycker det är så fruktansvärt äckligt och jag hade hoppats på att jag skulle få slippa det. Men jag var också medveten om att mitt blodvärde var så dåligt att det inte fanns någon återvändo. Hela dagen tog det.. Vi kom hem vid halv fem på kvällen. Då åkte vi ut till mina svärföräldrar för en god middag och för att bara få ta det lugnt. Jag var riktigt trött men det blev några timmar i alla fall i stugan.

I går var vi till mamma och pappa Kalle och hälsade på. Vi blev bjuden på jordgubbstårta och kaffe.. Det är sommar det. Sen vart vi bara hemma.. Jag orkar inte så mycket så det blev en lagom dag för mig.

I morgon ska jag in till sjukhuset för att få mitt tredje järndropp och jag hoppas att de kommer ta nya prover då med. Jag vill så gärna se att mina värden går upp lite nu. Att allt, som görs nu, hjälper.. Jag är trött.. Skulle lätt kunna sova hela dagarna. I dag känner jag mig lite febrig också så jag väljer att vara hemma och vila medans Patrik åker till stugan. Det finns ingen ork alls för någon tripp i dag. Jag får bara vara i dag och ladda mina trötta batterier lite.

Jag vill passa på att be om ursäkt till alla mina vänner nu.. Jag är dålig på att höra av mig.. Det vet jag. Men jag har inte orkat och orkar fortfarande inte.. Det blir bättre. Det lovar jag. Så fort jag börjar att bli lite piggare. Ha tålamod med mig och se mellan fingrarna när det kommer till tystnaden från mitt håll.

Ha nu en mysig söndag och håll tummarna för att solen kikar fram och värmer oss i dag..

Mot Bollnäs och få blod..

Rolig midsommar..
I går ringde de från sjukhuset.. Jag hade ju tagit prover i samband med mitt dropp. Mitt blodvärde hade gått ner ännu mer och låg nu på 78.. Inte alls högt. Jag är tvungen att få blod i alla fall. Fy! Jag tycker det är så äckligt.. Nu på morgonen ska jag och Patrik åka till Bollnäs. Där ska jag få två påsar blod.  Jag vet inte vad jag ska säga.. Mer än att upprepa "Rolig Midsommar".. Det var inte riktigt så här vi tänkte fira den..

Klar för denna vecka...

Då var det klart för den här veckan.. Jag får vila i från sjukhus nu i några dagar. På måndag ska jag in och få ännu ett dropp. I dag tog de nya prover i samband med droppet, som jag fick i dag, och jag väntar med en viss oro på svaren. De skulle ringa i eftermiddag och tala om hur det ser ut. Om blodvärdet inte går upp blir det tyvärr blod för mig.. Fy bubblan. Jag vill verkligen inte det.

Jag är super trött.. Men jag är mer envis än trött så jag städar i alla fall. Bara jag får vila lite i mellanåt så går det ganska bra.. Bättre än jag trott faktiskt. Men jag längtar tills det är klart så jag får lägga mig och vila.. Kanske se en film. Det är ju ett sådant väder så det är fullt lagligt i dag.

Ja.. Jag dammar väl vidare en stund till då..

Järndropp...

I går var jag in och fick mitt första dropp.. Jag blev överlycklig när jag fick veta att de kommer att avvakta med blod.. Jag tycker det är så äckligt. Men järn fick jag. Patrik var med mig och det var skönt. Det är aldrig roligt att gå igenom saker, som är jobbiga, själv. I dag ska jag in och få mitt andra dropp.. Jag fixar det själv.. Nu vet jag ju vad som väntar. Klockan nio ska jag vara där så jag hinner inte gruva mig allt för mycket heller.

Jag hoppas att jag är så pass pigg sen att jag orkar göra det lite fint här hemma. Det ser inte trevligt ut här nu. Kan vara skönt med lite midsommarfint.

Ha det så bra i dag nu alla.. Och ni.. Ska ni ut på vägarna.. Ta det försiktigt. Det är mycket trafik den här helgen.

Dropp...

Jag klarade mig inte.. Jag trodde nästan att jag hade gjort det eftersom min doktor inte ringde mig.. Men klockan sex, då jag trodde alla doktorer satt hemma vid matbordet, så ringde hon. Min doktor.

Mitt blodvärde visste jag var dåligt.. Mitt järnvärde har varit bra under den här tiden så det oroade jag mig inte för. Men nu var även det dåligt. Jag vet inte hur ett bra järnvärde ska se ut men eftersom min doktor tyckte det var akut så förstod jag att ett värde på 2,5 inte är bra. Jag ska in till sjukhuset i dag för att få järndropp och troligen blod också..

När tar detta slut? Jag tycker det ena avlöser det andra. Jag har svårt att fokusera och hålla huvudet över vattenytan nu. Jag är trött och less på att det hela tiden ska vara något strul. Ska det vara så svårt att få må lite bra då och då? Min ork börjar ta slut och det måste hända något bra nu, snart, så jag kan känna att vinden är med mig lite i alla fall.

Ja.. Vad ska jag säga? Förbannade skit situation..

Förlåt...

Jag får be om förlåtelse.. Jag har inte skrivit på ett tag. Jag har inte haft lust helt enkelt. Det har varit lite mycket nu. Många tankar och funderingar och några beslut som jag har varit tvungen att fatta..

Provtagningen blev som jag trodde, men inte hade hoppats på.. Mitt blodvärde hade gått ner till 83.. Inte konstigt att jag vill sova dygnet runt. Jag fick en tid till Huddik dagen efter och åkte dit då. I slutet på sommaren kommer åtgärder att göras för att jag ska börja må bättre.. Det är aldrig lätt att få ordning på saker och ting när nästan alla har semester. Jag vet nu i alla fall att jag kommer att få hjälp och hoppas på att det ska bli bättre. Jag vet inte hur det ser ut på proverna som togs för att se hur kroppen tar det med sprutorna ännu. Min doktor har inte ringt än och kanske hon skickar ett brev i stället också.. Man vet aldrig när det kommer till sjukhus och doktorer.

Ja.. Man kan ju inte säga att jag har gått framåt nu den senaste tiden. Det är alltid jobbigt att plocka upp skärvorna och börja bygga upp allt på nytt.. Inget undantag denna gång. Jag måste ta mig i kragen varje dag för att verkligen göra något. Jag orkar inte så mycket och det är lätt att man känner den där misslyckade känslan när dagen går mot sitt slut. Man vill så mycket men kroppen säger helt enkelt nej.. Jag kan inte göra något, i dagsläget, som förändrar det. Jag kan bara ge det tid. I vanlig ordning. Jag sover aldrig en hel natt heller.. Är uppe och vankar en till två timmar varje natt.. Det är så tröttsamt och irriterande. Det skulle vara så skönt att få en hel natt.. Sova ostört och vakna utvilad och pigg. Det kommer väl det med kan jag tro.. Med tiden..

Jag funderar mycket just nu.. På vad som är meningen med allt det här... På hur jag vill att mitt liv ska se ut.. Hur vill jag ha det och vad jag vill göra. Som alla andra har jag drömmar.. Drömmar som jag så gärna vill leva ut. Mitt tillstånd gör det mycket svårare för mig att förverkliga dessa men vissa kan vara fullt genomförbara. Jag vill dela vissa drömmar med andra.. Jo.. Men ibland går inte det.. Då får man hitta en ny väg att förverkliga de drömmarna. Kan vara lite trixigt och ibland smärtsamt.. Men jag har allt för få chanser, att lyckas med mina drömmar,  så jag måste faktiskt följa mitt hjärta och min vilja... Livet är för kort och jag har inte råd att tveka eller följa alla andras önskningar och drömmar jämt.. Jag vill göra saker som jag också mår bra av.. Inte hela tiden se till hur andra har det. Jag är också trött på att vara sjuk.. Ibland så stuntar jag i det och försöker lura mig själv att jag mår bra och inte är sjuk. Det går si så där.. Jag vill få min omgivning att slippa mitt elende.. Jag vill klara mig själv.. Nog är jag klen.. Jo jo.. Men viljan och envisheten tar mig långt. Kan ju försöka.. Det värsta som kan hända är att jag misslyckas.. Och det är jag van vid så det ska ju inte skrämma mig längre.

Som sagt.. Det finns lite att reda ut uppe i knoppen.. Och som allting annat.. Så får det ta den tid det tar att reda ut det.

Prover igen..

Väntar på att Jon ska komma.. Han ska åka med mig till sjukhuset för att ta prover. Jag bävar för nålen.. Men mest över hur mitt blodvärde ligger i dag.. Jag hoppas att det inte har gått ner ännu mer.

Blivit sämre...

Ja.. Vad ska man säga om helgen.. Jag var på ett underbart trevligt dop i går. Lilla Hugo var så söt och han var så glad under hela eftermiddagen. Inte en sur min under hela tiden. Jag var så glad att jag klarade av att vara med. Ville ju inte missa det och det behövde jag inte heller. Men sen var jag totalt slut när vi kom hem.

Patrik gick över till Björn och Emelie men jag orkade inte följa med. Jag är så trött hela tiden och orkar inte göra något. Så fort jag går i trappan eller gör något så får jag mjölksyra i armar och ben.. Det är lite jobbigt. Under dagen i dag har jag sakta blivit sämre så det blir till att ringa till Huddiks sjukhus det första jag gör i morgon. Jag hoppas att det ordnar sig fort nu.. Det är avslutning på tisdag och min lilla Moa skulle bli jätte ledsen om jag inte är med. Jag är så less på att missa en  massa men jag tänker inte låta det gå ut över barnen i alla fall.. Där går gränsen..

Jag får återkomma i morgon.. Jag vet inte vad som kommer att hända men jag har mina aningar.. Och det gillas inte..
God natt mina vänner..

Slutade på akuten..

Patrik och jag gjorde en tripp till Huddik i går.. VI gick omkring och myste hela dagen.. Åt lunch och handlade lite. När vi sen nästan var klar så ringde det på mobilen..

Det var sjukhuset i Söderhamn som ringde. Jag hade ju varit och tagit prover på morgonen. Mitt blodvärde var, som jag befarade, lägre nu än tidigare. Men att det skulle vara så lågt som 86 hade jag inte trott. De, på sjukhuset,  var bekymrade och ville att jag åkte upp på akuten, i Huddik, omedelbart. Jag blev lite chockad men mest rädd.. Jag hatar sjukhus och jag bävade för att åka in. Men jag hade inget val.. Jag ville absolut inte stanna.. Jag skulle ju på dop och hade massor att göra. Och smörbyttan, som Helena ska duka med, var inte färdig.

Det pratades om att jag skulle få blod men det blev inte så.. Jag fick åka hem, som jag ville, och lovade att ta kontakt med dem på måndag igen. Så det ska jag göra.. Fy!

Ja, vår lilla tripp slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss.. Inte kunde vi väl ana att den skulle sluta på akuten i Huddik...

Men jag är envis och tänker försöka åka på dop i dag.. Jag är i valet och kvalet för bra mår jag inte. Men jag vill så gärna se lilla Hugo döpas så jag tänker försöka ta kontrollen över mitt mående. Vill inte låta det styra.. Inte i dag.

Dags för provtagning..

Sitter med emla på nu och hoppas att det ska börja verka snart. Jag vart sen i dag.. Har varit vaken hela natten och somnade inte förren på morgonkvisten och det gjorde att jag inte vaknade av väckarklockan..

Är mer död än levande käns det som.. Men lite kaffe så ska jag råda bot på det. Jag vill bara få provtagningen överstökad.. Sen ska jag och Patrik ta en liten tripp till Huddik. Det är dop i morgon och det skulle sitta bra med något fint till dess. Jag har inte unnat mig något på länge så det kan jag vara värd.. Nu hittar jag säkert inte något bara för det. Det brukar bli så.

Solen skiner i alla fall och det gläds jag åt.. Man blir piggare och gladare av det... Kan jag behöva nu.. Lite hjälp på traven att se ut som om jag är vaken i alla fall.. Hmm..

Dagarna går och jag kämpar vidare.. Än så länge tänker jag inte ge efter för den här skitsjukdommen.. Det kan jag tala om i alla fall. Planerar att må bättre snart.. Så är det bara..

Denna vecka har varit tuff..

Denna vecka har verkligen varit tuff..
Jag har mått som en kratta och vad det beror på kan jag inte riktigt säga. Det kan vara biverkningar av medicinen men det kan också vara min sömnbrist eller blodbrist.

I går var jag till frissan och det var på vippen att jag ringde återbud. Trodde ett tag att jag skulle falla i hop. Jag var totalt slut i hela kroppen och mina ögon var rödsprängda och trötta. Som tur är så har jag en bra frisörska.. Hon vet hur jag kan må och förstod mig bra. Det gick jätte bra hos henne även om jag i bland bara ville lämna lokalen och åka hem. När jag var färdig åkte jag så till slut hem och gick och lade mig på en gång. Sov i fyra timmar.. Det behövdes kan jag lova. Efteråt mådde jag lite bättre men långt i från bra.

Det är provtagning i morgon och det ska bli intressant att se hur mitt blodvärde ligger till.. Jag har mina aningar.. Tror inte att det är så bra om jag ska vara ärlig. På något vis kanske det är bättre att inte veta.. Då känner man sig kanske lite piggare. Vi får väl se hur jag gör.. Om jag tar reda på det eller inte.

I dag är det städdag.. Jag bara måste göra det i dag. Jag har slarvat så hemskt mycket den senaste tiden eftersom jag inte haft orken till att göra något. Det ser för hemskt ut här.. Tar jag det lugnt och inte stressar så ska det nog gå. Jag har två beställningar också så jag vill ha lite krafter kvar till det sen med.

Jag har väl varit lite nere ett tag.. Har känt mig otillräcklig och klen.. Varit avundsjuk på dem som har energin till att hitta på saker och har roligt. Jag kan känna så i perioder. Det är väl normalt antar jag.. Att man sörjer över vetskapen om sina begränsningar. Det blir säker bättre med tiden.. Då jag har funnit mig själv och accepterat att det är så här det kommer att bli. Kanske för alltid..  Men förhoppningsvis bara under en period i livet.
Det blir ett senare problem i vilket fall.. Nu vill jag inte riktigt tänka på det faktiskt. Jag kan inte se in i framtiden och det kan ingen annan göra heller.. Så att oroa sig allt för mycket vore bara dumt och onödigt.

Helgen är på väg och med den lite fint väder.. Jag ska försöka att njuta av den värme som erbjuds och leva i nuet.. Svårt? Ja.. Men inte omöjligt..

Man kan knappt tro att det är sant...

I helgen hände det något som jag mår väldigt dåligt över..
Min lillbror blev knivhuggen..

Man kan knappt tro att det är sant.. Men det är det. Att det finns människor som är kapabel att göra något så hemskt. Jag tycker att det är helt ofattbart  om jag ska vara ärlig.

Som det ser ut nu, min bror mins inget så det här är vad människor har talat om, så var händelseförloppet på detta vis..
Min bror var inne på krogen.. In kommer ett gäng som betér sig allmänt störigt och provoserande. Min bror säger åt dem. Han tycker att de kan lugna ner sig och vara som folk. Det gillades inte av den här gruppen människor tydligen. När min bror kommer ut från krogen så vänder han sig om och pang! Det är svart.. Som det har sagts så kan de ha haft en elpistol som de använde.. Efter det så har de sparkat min bror i ansiktet och hoppat på hans huvud för att sen knivhugga honon, inte en gång... Utan två gånger. Om inte någon hade kommit och stoppat detta så vet inte jag ens om jag hade haft min lillebror i dag.. Det är så fruktansvärt och jag finner inga ord.. Jag hoppas verkligen att vittnen vågar träda fram så att de som har gjort detta får sitt straff. De skryter nämligen om deras dåd i dagsläget.

Jag vet att man kan vara rädd för att få vittna.. Det vet jag. Men det finns bara det att göra. Om man inte hellre ser att dessa opålitliga ligister får härja fritt i stan och fortsätta att vara farligt efterbliven.

Min bror mår som ni kan tro.. Han behöver allt stöd han kan få. Inte nog med att det gör ont i dag av sår och skador.. De jävlarna, förlåt mig, har också krossat hans dröm och hans planer för framtiden. Han hade en väldigt viktig vecka framför sig som nu har gått i stöpet på grund av att han blev offer för dessa hemska människor.

Det måste bli ett stopp.. De måste få sitt straff.. Vem vet vad som händer nästa gång. Jag vet inte hur ni känner men jag vågar inte vänta för se efter...