torsdag 24 november 2011

Vaken med värk...

Klockan är halv fem, på morgonen, snart och jag sitter vid datorn och försöker få tiden att gå.. Jag vill att värktabletten, som jag tog för ett tag sedan, ska börja att verka. Vaknade vid halv tre med en sådan värk i mitt knä.. Det är över ett år sedan jag hade problem med knäna. Jag kände i går kväll redan att något inte var som det skulle och anade vad som skulle komma. Men jag tror inte att jag har haft en sådan värk, att det framkallar tårar, på väldigt länge. Kryckorna hade hunnit blivit dammiga nere i källaren och det var inte alls roligt att behöva ta fram dessa igen. Jag har varit så glad över att jag inte har behövt dem. Tänkte nästan lämna tillbaka dem till sjukhuset eftersom jag har klarat mig så pass utan dem. Den tanken har jag suddat bort nu. Jag får åter igen ha dem med mig när jag hasar omkring här hemma.

Jag har lite att göra i dag.. Eller jag hade i all fall tänkt att jag skulle göra lite.. Nu vet jag inte. Ville pynta lite till första advent och göra det lite mysigt här hemma. Vet inte hur det blir nu. En liten städning hade inte heller varit så dumt. Jag får be Patrik om hjälp med att bära upp jullådorna från källaren så slipper jag trappan i alla fall. Det är de som är värst. Jag blir som en liten tant när jag ska gå i dessa. Rädd och vinglig.. Det vore inte lägligt att rulla ned för dem nu när det snart är jul och allt. Vore ju typiskt mig det.. Klantig som jag är.. Även utan värk ska jag tillägga.

Det börjar dra i hop sig för öppethus och jag är så nervös.. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att jag inte oroar mig allt för mycket. Det ska väl inte vara så farligt att bjuda på lite glögg och pepparkakor heller.. Om jag får sälja spelar inte så stor roll.. Visst vore det också roligt men det är ju inte därför som jag pysslar i grund och botten.. Det är ju min terapi och en syssla som får mig att fly lite. Fly från det som tynger mig. Ingen annan syssla får mig att må så bra som när mina änglar föds nere i min verkstad.  Jag hoppas att händerna kommer hålla många år till så jag får fortsätta med detta.. Jag är sämre i händerna i år, om jag jämför med tidigare år, och får vara glad över det som fortfarande fungerar för mig. Jag kommer inte att ge upp min terapi utan en fajt så är det.. Jag behöver den och älskar det.. Det är bara så.

Nä ni.. Nu ska jag vanka lite med kryckorna.. Det gör så ont att sitta länge och lederna behöver röras på och smörjas lite..  Jag ska försöka att bli lite mer smärtfri så jag kan ordna och fixa till vår första advent.. Ont eller inte.. Det är en mysig tid som väntar oss nu så njut mina vänner.. Njut.