Så var det den dagen på veckan som det är dags att ta den där förbaskade sprutan... I vanlig ordning så hatar jag det. I dag är det inte bara själva sprutan som jag hatar utan också att det ska vara så omöjligt att ta den själv. Jag måste duscha och fixa och strula mig upp på sjukhuset för att låta en sköterska ge mig den. Mycket jobb för en liten sak kan jag tycka.. Mamma är hos Johanna i Varberg och därför kan inte hon ge mig den i dag. Nästa vecka behöver jag inte åka in.. Då åker jag till mamma bara. Det blir bättre det.
Natten då? Ja ni... När jag hade vankat, ätit smörgås och duschat så hade klockan blivit kvart över fyra.. Jag är jätte trött i dag. Inte så många timmars sömn nu heller. Jag trodde att jag skulle sova som en stock eftersom jag var vaken, i stort sätt, hela förra natten.. Men icke. Jag börjar allvarligt bli jätte less på det här med sömnen.. Det skulle vara så skönt att få sova en hel natt. Det var veckor sedan nu. Inte konstigt att jag är så orkeslös. Det svider i ögonen och ibland känns det som om jag har varit på en dunderfest.. Jag ska fråga om det i dag.. När jag träffar min reumatologsköterska.
Nu på morgonen har jag klippt det sista gräset.. Jag trodde jag skulle ramla i hop ute på gräsmattan.. Det var så jobbigt! Jag fick mjölksyra i både armar och ben på en gång. Men envis, som jag är, så vägrade jag ge upp för det.. Jag vill fixa något själv. Inte bara sitta på ändan och be Patrik hela tiden. Jo da... Nog får jag lida för min envishet.. Det får jag. Men i bland är det så värt det faktiskt.
Så.. Då var det dags att göra sig i ordning för att åka in och plågas lite då.. Tur att det bara är en gång i veckan det här. Annars vet inte jag vad jag hade gjort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar