Ibland så är livet lite upp och lite ner.. Så har det varit för mig den senaste tiden.. Jag har haft mycket värk.. Varit lite nedstämd och har haft svårt att få något riktigt gjort för att förändra det. Det kan bero på att jag inte riktigt har vetat hur jag ska göra och vad som behövs förändras för att vända på allt.
Jag har varit avundsjuk på de flesta nu.. Jag har sett hur de rör sig obemärkt och smärtfritt medans jag haltar på som en gammal tant.. Jag blir förbannad över att telefonen ligger på övervåningen, så klart, när det ringer..Förbannad över att jag inte kan gå fort i trappan och när jag väl har kämpat mig upp märker att, den som ringt, redan har lagt på.. Jag är förbannad över att fötterna inte vill pressas ned i ett par fina skor utan blir bara nöjd i de vanliga och tråkiga kängorna.. Förtvivlad över att jag måste ta dessa förbannade sprutor varje vecka som både gör ont och får mig att må som en kratta. Ledsen över att jag retar upp mig över saker som ovan.. Och arg på mig själv för att jag inte kan hålla huvudet över vattenytan jämt.
Jag tar en dag i taget igen.. Försöker hitta de bra i allt det dåliga. Som målningen.. Jag har faktiskt kunnat måla i två dagar nu och det mina vänner gör livet lättare att leva med smärtan.. Barnen förgyller min vardag och de kan få mig på andra tankar så som även Patrik kan.. Jag har det kanske inte så tokigt.. Men ibland så åker jag kana ner för mitt berg.. Då kan det vara skönt att vila lite innan det är dags att börja klättra igen. För det gör jag.. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar