Jag hade en beställning som jag gjorde för ett par dagar sedan.. Jag har ju berättat om min rädsla över att förlora min styrka och kontroll i mina händer.. Jag kunde med fasa inse att det nu har börjat. Mina händer är inte alls som de har varit och jag hade stora problem med att få vissa av sakerna gjorda. Kanske är det därför som mitt humör har sjunkit den senaste tiden? Jag har nog sett att det har gått åt fel håll men in i det sista så hoppas man att kroppen ska repa på sig och börja fungera som den ska igen. Jag vet vart min sjukdom kommer att ta mig.. Jodå.. Men jag hade inte en aning om att det kan gå så fort som det gör. Fötterna... De är jag så less på att jag inte ens vet om jag vill nämna dem. De är inte alls pigga och jag har det inte lätt att röra på mig just nu. Jag vet att de säkert kommer att göra mindre ont om ett tag.. Det gör de nästan jämt.. Men det är så tröttsamt att inte få på sig skor och kunna gå ordentligt. Jag verkligen hatar det..
Inne i mitt huvud så har jag nog inte fattat ännu att jag är sjuk.. Eller jag vill inte säga det så heller.. Jag har en sjukdom. Så.. Det låter bättre. Vill inte förstå.. För vad är det jag ska förså? Jag menar inne i mitt huvud är jag faktiskt frisk. Det som har drabbat mig händer ju andra.. Inte mig..
Jag har mycket att ta in ännu.. Och för varje sak som jag har problem med måste jag bearbeta och försöka förstå att det inte kommer att bli lättare längre fram.. Utan tvärtom.. Svårare. Jag kommer att hitta nya vägar.. Det är jag säker på. Men ibland tycker jag att jag är så trög, envis och vrång och det tar längre tid än det borde göra. Om jag bara lär mig att acceptera så kanske jag kan gå framåt i mycket snabbare takt.
Lika är det med medicinen.. Jag hatar att tappa håret.. Jag hatar att gå upp i vikt.. Jag hatar att må illa och jag hatar att ständigt vara så trött. Det löser sig det med kanske när smärtan lägger sig lite. Att det kan kännas som om det är värt menar jag. För just nu så har jag alla dessa biverkningar och ändå så har jag väldigt ont. Det blir liksom dubbelt upp av det negativa om ni förstår..?
Ja ja.. Som vanligt är det inte så mycket jag kan göra.. Kan bara fortsätta att jobba med mig själv och med min acceptans vilket är mycket lättare sagt än gjort. Jag ska göra mitt bästa nu.. Jag ska städa, handla julklappar och julmat.. Och jag ska njuta.. Ja, det ska jag. För det jag vägrar, som vanligt, är att det onda tar över och förstör så mycket som jag vanligtvis älskar. Julen står för dörren och även om inte min kropp gillar det så är det något som jag älskar.. Jag som person... Och jag tänker fira den så som om allt var som vanligt.. Så som om allting vore precis som förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar