Det är december och denna månad är min bästa på hela året.. Ja, det ska vara det i alla fall. Tyvärr så har jag inte kunnat njuta så mycket i år. Min värk har varit svår nu och jag är medveteten om att den kommere hålla i sig ett tag till..
Jag har varit i kontakt med min läkare som ökade på dosen cellgifter.. Mer illamående, mer trötthet, mindre hår men förhoppningsvis bättre i lederna. Ja, jag har inte så mycket att välja på. Jag har haft sådan värk de senaste dagarna och om jag ska vara ärlig så kan jag gärna bli flint bara värken försvinner. Min läkare tyckte att jag skulle komma in och spruta lederna.. Men, som ni redan vet, så är jag fruktansvärt rädd för sprutor. Och att ta dem i lederna lät inte som att det skulle vara så skönt. Jag vet att det kanske är helt fel att inte ta dem.. Att jag säkert skulle bli bättre.. Men där går gränsen. Jag fixar inte vad som helst. Inte äns när det gör väldigt ont. Någonstans så känner jag bara att det tar stopp. Jag måste få behålla lite av den kontroll som rör min egen kropp. Det är fördjävligt men vad ska man göra? Det är bara att resa sig, halta vidare, torka bort tårarna och fortsätta framåt.
I går var jag så rastlös så det var inte sant.. Jag ville göra så mycket men det funkar ju inte. Då blir man så förbannad! Så arg, irriterad och ledsen.. Varför kan inte jag när alla andra kan? Jag brukar inte tänka på det viset så ofta.. Och tur är väl det. Det blir cirkus uppe i huvudet och om det är någon känsla som stör mig så är det avundsjuka. Men det är det jag känner ibland. När jag tittar på hur alla andra lever sina liv.. Bara det att gå ut med hunden.. Jag möter många vovvar och deras matte/husse när jag är ute och rastar Carmen. De stuttsar omkring och leker lite lätt med sina hundar.. Böjer sig för att klappa och berömma.. Jag haltar.. Kan inte ens böja mig för att ta upp, det som tas upp i den svarta lilla påsen, utan jag får vissla lite lätt och titta åt ett annat håll när Carmen gör nr 2. Det blir inga långa svängar heller och jag lider med min lilla fyrbenta vän som säkert skulle vilja gå på en lite längre upptäcktsfärd. Det blir väl bättre.. Ja, så säger jag jämt.. Men det jag undrar över är.. NÄR?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar