Det är onsdag i dag.. Jag har börjat min vecka med att ta ett stadigt tag i min egen krage.. Jag har tänkt. Det är inte givande alls att vara här nere, på botten, och jag måste göra något för att komma upp. Det är ju bara jag själv som kan ordna till det här och ju längre jag väntar ju längre blir jag kvar på samma ställe.
Det är alltid tufft att plocka i hop allt och försöka gå vidare.. Det som är jobbigast är att det oftast tar en sådan lång tid. Det blir inte bättre över en natt även om man önskar det med hela sitt hjärta. Jag vill att det ska vända så fort jag har bestämt mig för att kämpa igen. Men det gör det inte.. Man måste ha tålamod och se de små framstegen i det stora hela och det mina vänner.. Det är inte lätt. Knäppa med fingrarna och vipps så är det bra.. Nej så går det inte till..
I lördags så tittade jag på Avatar.. Jag kom på mig själv med att undra över hur det skulle vara.. Att få byta kropp och få bli hel igen.. Tänk om.. Så många skulle få må så mycket bättre än de gör i dag. Men nu lever vi inte i en fantasivärld.. Utan vi får dras med den kropp som vi föddes i.. Ända tills vi inte finns mer. Men det är ju aldrig fel att få drömma..
Att vara ute.. Att ta en skön promenad är bland det bästa jag vet.. Jag har faktiskt varit ute i två dagar nu. Promenerade både måndag och tisdag. Åh vad bra! Jo.. Det är det. Att sen ligga hella natten med värk och vakna i dag med en inflammation i höften känns inte lika bra.. Att kroppen ska vara så skör? Jag förstår inte.. Jag måste, även om jag inte vill, vila i dag.. Det tar i mot.. Men jag kan ju knappt gå så jag har inget val. Tålamod.. Jo men visst.. Eller nej.. Det är något jag har dåligt av.
I dag kommer barnen hem i alla fall! Åh.. Det brukar göra att jag mår bättre. Att veta att familjen är samlad och kan rå om varandra. Det är lite ensamt när de inte är här. Jag är mycket ensam.. Alla har ju sitt.. Förstå mig rätt här.. När jag har värk och ligger då vill jag inte ha sällskap.. Ja inga fler än familjen. Men när jag har mina bra dagar då saknar jag mitt gamla liv som oftast fylldes med vänner och aktiviteter.
Det regnar i dag.. Och jag tycker faktiskt att det är skönt.. Konstigt? Ja, kanske det.. Men det är lättare att vila dagar som denna.. Att ligga inne och kurera sig när solen skiner.. Det är inte min grej. Då blir jag bara frustrerad över att jag inte kan vara ute och göra något. Men det har ju sin baksida också.. De regniga dagarna.. Jag får ju oftast mer värk dessa dagar. Inte alltid men ofta. Och det är ju inte önskvärt.
Ja.. Nu är det som det är.. Inte mycket att göra åt. Jag trampar vidare och längtar tills jag har kommit ett trappsteg närmare toppen igen.. Det skulle sitta fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar